Schapendoes

Idag ska jag berätta om den håriga, studsiga, fladdriga, superhäftiga lilla vallhundsrasen Schapendoes! Nu är jag inget proffs på rasen, men jag har träffat en hel del schappar och vet väl på ‘t ungefär hur rasen är. Dock kan ju även hundar inom samma ras vara väldigt olika, såklart. Jag råkar vara jätteintresserad av rashistorik och rasers bakgrund och ursprungliga arbetsuppgifter, men om jag nu börjar skriva om allt det så kommer det ta mig flera veckor. Så nu ska jag försöka beskriva en (för mig) ”typisk” Schapendoes. Detta är alltså rasen ur min synvinkel. Nu kör vi. ♫

Schapendoes är hund av medium storlek med mycket energi och humor. Det är glada hundar som det ibland bara skriker ”pajas” om. De kan samtidigt vara fruktansvärt sluga och vet precis vad de ska göra/inte ska göra för att få det de vill ha/slippa. En Schapendoes är en hund som aldrig tackar nej till uppgifter utan kommer göra allt, med glädje (med rätt förstärkning, såklart). En schappe kommer inte att riva huset/driva dig till vansinne ifall den inte får sitt dagliga träningspass/hjärngympa. De är väldigt bekväma hundar att leva ihop med, dock rekommenderar jag såklart att alla aktiverar sina hundar och även berikar deras liv med naturliga, roliga uppgifter så som spårning, problemlösning osv.

”En schappe kommer inte att riva huset/driva dig till vansinne
ifall den inte får sitt dagliga träningspass/hjärngympa.”

En Schapendoes är smart och snäll. De skulle aldrig få för sig att göra något dumt och de fungerar i regel ihop med alla människor/hundar (individuellt såklart). Dock, så är de busiga. Oj vad busiga de kan vara! Ibland hoppar de upp på matbordet i smyg och äter (ifall någon glömt att ställa in), snor dyrbara prylar och biter sönder, biter och sliter i kopplet på promenad, skäller på absolut INGENTING (tigga uppmärksamhet *Tazza*), rymmer hemifrån vid löp (har hänt en gång, men ack så busigt! *Chilli*) med mera. Det där vanliga buset ni vet. Fast när en Schapendoes busar, så gör den det med glimten i ögat, det lovar jag, det gör i alla fall mina.

”När en Schapendoes busar, så gör den det med glimten i ögat.”

Trots pälsen så är de flesta schappar egentligen korthåriga hundar i en långhårig hunds päls, som jag brukar säga. Det är hundar som älskar att röja runt och de har mycket lätt för att smutsa ner sig. Även de individer som inte gillar att smutsa ner sig (Chilli) kan behöva en heldusch efter bara en liten kortpromenad. Är man i skogen så får man räkna med att hundarna smugglar med sig en del av skogen hem. Har man en hund som älskar att bada (Tazza) så får man räkna med att det bildas mer tovor än vad som egentligen inte borde vara där. Tack och lov så finns det alternativ vad det gäller pälsvård! Antingen så kniper man ihop och borstar och kammar regelbundet, eller så trimmar man ner dem så slipper man pälsvården men har ändå samma underbara hund kvar (perfect solution, no?).

Pälsen har såklart också sina positiva sidor. Den är trots allt fluff väldigt lätthanterad. De tovor som bildas är inte sådär fruktansvärda utan hyfsat hanterbara, trots allt. Något värt att nämna är att de inte fäller. Inte ett dugg, det gör i alla fall inte mina. Pälsen är egentligen inte päls, utan hår och den är väldigt tunn. Det kan faktiskt vara så att de till och med fryser på vintern (Chilli). Schapendoes är en perfekt ras att titta på ifall någon i hemmet är allergisk. Man kan inte säga att de är 100% allergivänliga, men jag har mött en hel del människor med hundallergi som inte reagerat ett dugg på Chilli eller Tazza. Faktum är att det var precis därför som vi valde rasen Schapendoes (min bror har hundallerig). Jag har heller aldrig upplevt att de luktar hund.

”Schapendoes är en perfekt ras att titta på ifall någon i hemmet är allergisk.”

Det känns väldigt svårt att säga någonting om dem träningsmässigt, eftersom det är så himla olika från hund till hund och även ägarens träningssätt/metoder har betydelse. Men i regel så är nog en schappe en väldigt smart hund, kvick och koncentrerad samtidigt. Ibland slarvig, ibland perfektionist. Men jag kan garantera att ifall man tränar schyst ihop med sin Schapendoes och ger den rättvisa och roliga uppgifter så kommer träningspassen bli ett utav hundens höjdpunkter på dagen. Att göra tråkiga uppgifter och vanlig vardagslydnad till roliga tricks är nog det bästa tips jag kan ge till alla hundägare/hundägda.

”Ibland slarvig, ibland perfektionist.”

Jag vet inte ifall det finns några direkt fördomar/myter eller liknande om rasen. Men jag kan tänka mig att folk som bara fått träffa en individ av en viss ras (detta gäller alla raser) drar alla över en kam. Har man mött på en individ man inte gillade så tycker jag att man ska ge den i alla fall en andra chans och träffa en till, och sen såklart, granska ägaren. ”Hundproblem” är oftast skapade av ägaren. Jag kan tänka mig att de fördomar som finns antagligen skulle låta ungefär… såhär(?):

Ingen brukshund! Kan inte apportera! Jobbig pälsvård! Utställningshund! Tråkig, kommer inte på inkallning, lyssnar inte, vill inte si/så, vallar allt och alla, skäller och vaktar, jobbig, tråkig…! Och så vidare. Eftersom jag är en av dem som faktiskt har träffat många schappar (och inte bara en, eller mina egna, utan ganska många) så tänkte jag att jag kanske kunde ge lite smått svar på tal, här och nu.

Nej, det är ingen brukshund. En Schapendoes har nog alldeles för mycket humor för att kunna ta bruks och lydnad ”seriöst”. Man måste göra det till en enda stor rolig lek för att få schappen att fixa ‘t. De flesta schappar jag vet/har träffat har inte den naturliga förmågan att vilja komma tillbaka med saker (de vill ha sakerna för sig själva och MER ÄN GÄRNA bli jagade). Pälsvården har jag redan nämnt, den är jobbig, men inte lika jobbig som den ser ut att vara (unghundspälsen är rent förjävlig dock). Schappar kommer på inkallning, ifall de tycker att det lönar sig för dem *host host*, man får helt enkelt göra inkallningar till något kul och öva mycket med störningar, eftersom det är så pass viktigt som det är. Att de inte lyssnar kan bero på att de har hår i öronen (haha, där var jag rolig *inte*) eller så tycker de helt enkelt inte att du har något vettigt att säga för stunden/någonsin. Chilli kan ibland säga till mig: ”Försök igen matte när du kan ge mig tydliga instruktioner”. Att schappar vallar är helt naturligt, för hur fluffiga och söta de än må vara, så har deras förfäder för inte speciellt länge sedan arbetat heltid som just vallhundar. Att de skäller och vaktar är inte heller konstigt, de är vaksamma och signalkänsliga hundar som kan rycka till för minsta lilla. Vakt är absolut inte något ”hundproblem”, utan snarare (för de flesta människor) ett oönskat beteende, ett fullkomligt naturligt beteende för en hund. Och de flesta schappar vaktar med skall, andra skiter i vilket och låter vem som helst vandra in på tomten.

”Försök igen matte när du kan ge mig tydliga instruktioner” – Chilli

Att en Schapendoes är jobbig är inte ren bullshit, det är faktiskt ganska sant. De är jobbiga, men på ett väldigt trevligt och alldeles, alldeles underbart sätt. Det gäller helt enkelt att man är rätt person för att kunna trivas med en jobbig schappe. Jag kan tyvärr inte förklara hur jag tänker här.

Men att en Schapendoes skulle vara tråkig.. Oj. Tack och lov så har jag aldrig hört någon säga detta. Hade jag någonsin fått höra detta så hade det varit det dummaste jag hört! Den som läst hela denna texten och kanske till och med hela min blogg VET att en Schapendoes inte är en tråkig hund, Pff! För övrigt så har jag ingen aning om vad som räknas som en ”tråkig hund”, finns de ens? Jag har då aldrig i mitt liv träffat en tråkig hund..

”Att en Schapendoes är jobbig är inte ren bullshit, det är faktiskt ganska sant.”

Idag är Schapendoesen mest populär som sällskaps och utställningshund. Det är lite synd, eftersom rasen har så mycket potential! De har verkligen massvis att ge och även om de gör sig utmärkt som endast sällskapshundar så är det en jäkligt tuff ras! De är fulla av iver och explosivitet vid träning och samtidigt lite fundersamm över vad faaaasen de håller på egentligen. De är som gjorda för sporten agility där det är fullt ös + smidighet + koncentration samtidigt som gäller. Något som tyvärr är lite jobbigt är att rasen kan hamna i largeklassen i agilityn, vilket såklart gör det hela lite svårare. Det är såklart inte omöjligt att komma långt ändå. Men jag tror ni förstår..

”De är som gjorda för sporten agility där det är fullt ös
+ smidighet + koncentration samtidigt som gäller.”

För att sammanfatta lite kort – Schapendoes är en liten hybridras som har lite av allt och mycket till.

Nu kan man ju faktiskt göra så att man byter ut ordet Schapendoes mot Hund i den här texten. Denna beskrivning kanske inte alls passar in på din schappe, men den kanske passar perfekt in på någon annans brukshund/terrier/blandras/jakthund/whatever/hund. Så himla olika är faktiskt inte hundar/raser.

Okej detta blev en uppsats! Sorry!