Agility

Chilli och jag lärde oss agility tillsammans. Vi var båda rejäla nybörjare men brann för sporten redan under nybörjarkursen. Vi har gått nybörjar- och fortsättningskurs samt varit med i ett par träningsgrupper och på olika träningar. Både Chilli och jag tycker jättemycket om agility. Det är den ultimata sporten för oss och vi har alltid så roligt när vi kör. Chilli är smidig och ganska snabb (när hon känner för att vara det och när jag orkar springa tillräckligt snabbt själv). Hon kan alla hinder och favoriterna är hopphinder av alla dess slag. Kontaktfältshinderna är också kul! Hon är inte speciellt förtjust i tunnlar faktiskt, så där förlorar vi lite tid. Den platta tunneln gillar hon inte alls. Vi har under vintern 2011/2012 tragglat som tusan med den och till slut så satt det! Slalom fungerar fin fint, fast hon har en ganska oeffektiv och icke tidssparande skuttig stil som tyvärr kostar ganska mycket tid.

Chilli är väldigt lätt att köra med. Hon gör aldrig fel. När det blir fel, ja då är det mitt fel. Hon är väldigt ”ärlig” och tydlig. Hon är knäpptyst när hon kör och väldigt koncentrerad på vad jag säger och vart jag springer och pekar och visar. Hon har lämnat banan en gång hittills, och jag misstänker att det var för att hon tappade bort mig efter ett hinder och trodde väl att jag sprungit ut i publiken.. Hon är en väldigt osjälvständig hund på banan annars. Vill inte gärna hoppa ett hinder i förväg, utan väntar då på mig tills jag är tillräckligt nära så att hon vet att hon verkligen gör rätt i att hoppa eller inte. Detta gör att jag måste springa ganska snabbt, för att få upp hennes fart. Hon anpassar sin fart efter min, så hon kräver sin handler ifall man vill vara snabb!

Resultat
Officiellt och inofficiellt

2012 

2011

2010

Filmer